Förbifarter bygger på ett tankefel, säger SvD:s Ola Andersson. Tankefelet är att trafiken inte har något med staden att göra. Men det är just vad den har. Försöker man flytta trafiken från staden dör staden. Eller flyttar efter.

För trafiken består av människor som ska till eller från staden, från en typ av aktivitet till en annan i staden.

Den gamla funktionalistiska stadsmodellen var besatt av tanken att separera det ena från det andra. Boende från arbete. Trafik från människor. Fattiga från rika. På så sätt skulle inga konflikter behöva uppstå, menade man.

Vad man uppnådde var givetvis bara att konflikterna sopades under mattan tills de kom igen i ännu giftigare form: som segregation, och som massbilism som hotar klimatet. Ingendera skulle ha funnits utan funktionalisternas avskiljningshysteri.

Istället för att fåfängt försöka flytta trafiken från staden bör man naturligtvis anpassa den till stadens mått och skala. Så mycket som möjligt till t-bana och spårväg. Den biltrafik som blir kvar så långsam så att den inte hotar. Och naturligtvis först som sist minska trafiken genom att minska trafikbehovet - genom att bygga nära, tätt och blandat.

Istället för kringfartsleder utanför stan, avenyer inne i stan. Istället för externa köpcentra runt motorvägskorsen, butiker vid avenyerna, åtkomliga till fots och med t-bana (och förstås med bil för dem som behöver). Istället för att exploatera Lovö med glesa kontors- och köpområden, bygga ihop Västertorp och Fruängen via en ny stadsgata i Efyrans sträckning. Istället för en förbindelse mellan norr och söder som ligger så långt ut att få har nytta av den, en vanlig bro som Västerbron eller Strömbron, i höjd med Ålsten. Istället för Essingeleden, Essingeavenyn.

Förbifarter dödar staden. Genomfarter (med måttlig fart) får den att leva.

Janne

Tillbaka till Motorvägsmotståndet