Ovanstående fråga har många ställt till oss, efter att ha sett att vi är emot utförsäljningar av offentlig service och för att vi använder begrepp som underklass och överklass.

Ja, tillvaron är inte lätt. På sjuttitalet undrade folk om vi var centerpartister eftersom vi talade om miljö.

Men allvarligt - hur är det egentligen?

Ja, en sak är klar. Vi köper inga helhetsprogram varifrån de än kommer. Vi vill inte ge ökad makt åt kommersen, vilket kan sägas vara en vänsterståndpunkt. Men vi vill, efter tråkiga erfarenheter med regionplaner och cityplaner på sjuttitalet, inte heller ge ökad makt åt statligt byråkratiskt planerande, vilket på samma sätt kan sägas vara en högerståndpunkt.

Och samtidigt inte.

Enkelt kan man säga att Alternativ Stad ser med skepsis på alla hierarkier, både statliga och privata. Vi ivrar för den skull inte i anarkistiskt nit för göra rent hus med dom - de fyller antagligen en uppgift annars skulle de inte finnas - men vi ser det som ytterst viktigt att begränsa deras makt.

Att skapa motmakt.

Att stärka medborgarnas makt, bortom alla ideologiska etiketter. Att vidga möjligheterna att vara människor, bortom alla fixa kund- och undersåtesrutiner och dito roller.

På sjuttitalet vände vi oss mest mot statens och kommunens destruktiva planerande, eftersom det var den mest dynamiska destruktiviteten då.
Idag vänder vi oss mest mot näringslivets övertagande av fler och fler maktpositioner och utrymmen eftersom det är den mest dynamiska destruktiviteten idag.

Om Alternativ Stad står för någon tradition är det kanske folkrörelsetraditionen - den som täcker allt från frikyrka och nykterhetsrörelse till fackföreningar till Peoples' Global Action och zapatisterna. Dvs en där praktiska lösningar på praktiska problem står i förgrunden och ideologierna är strängt underordnade detta syfte.

Och där det demokratiska deltagandet överordnas rutiner, organisationer, privilegier och revir.