Miljöförbundet Jordens Vänner har skrivit under ett upprop mot försämringar av strandskyddet (worddokument).

Bakgrunden är att diverse kommunalpolitiker har sett strandskyddet som ett hinder för lönsamma exploateringar. De har pekat på att det utanför storstadsområdena finns hur mycket strand som helst och att det inte borde finnas något hinder för den som vill exploatera en; det finns ändå mycket kvar.
MJV och uppropets upphovsmän, (där bland annat Norrlandsböndernas organisation Nordbruk finns med), har pekat på att det i praktiken är ytterst få stränder som är intressanta att exploatera, främst de i sollägen nära tätorter, vilket innebär att det som blir kvar bara är de värdelösa. De har också pekat på att exploatering av stränder leder till en turistifiering av landsbygden där alltmer hängs upp på att slicka rika storstadsbor i ändan, på bekostnad av de näringar som främst vänder sig till ortsborna eller till landet som helhet. Flotta sommarhus vid stränder driver t.ex. upp fastighetspriserna så att jordbruk blir ekonomiskt otänkbara, menar exempelvis Nordbruk.

Det är tydligt att det finns många aspekter på strandskydd, kanske så många att frågan hellre borde delas upp.

Sett ur ett stadsperspektiv är det t.ex. långtifrån säkert att det är bra med strandskydd som det vanligen fattas, dvs förbud att bygga närmare stränder än 100 meter. I Stockholm har vi i praktiken vänt ryggen mot stränderna på grund av strandskyddet, och attraktiva kaj- och kanalmiljöer finns knappast.
När Hammarby sjöstad byggdes kämpade exempelvis en ohelig allians av miljöpartister och socialdemokrater emot en hårdare exploatering av stränderna med hänvisning till strandskyddet, vilket har fått till resultat att Hammarby sjöstad i praktiken är en glest exploaterad förort och inte den utvidgning av innerstan som det var tänkt. I Hjorthagen håller nu samma allians på att förhindra en kanalmiljö vid Husarviken, av samma bisarra skäl.

Ur ett stadsperspektiv kanske strandkyddet i första hand borde uttryckas som ett skydd mot privatisering, inte mot exploatering. Allmänhetens oavvisliga rätt till tillträde till strandlinjen är förmodligen ett bättre skydd än byggförbud.

Men detta hjälper inte landsbygden att skydda sig mot de rika storstadsborna. Möjligen borde strandskyddslagen delas upp i en stadslag och en landslag, precis som de reformvilliga kommunalpolitikerna vill. Men en stadslag som tillåter exploatering och en landslag som inte gör det, tvärt emot vad de hade tänkt.

Jan W

Till Stadsallmänningar