Sprawl på engelska, kanske man skulle kalla det utglesning på svenska. Alltså att avstånden blir allt längre inom städerna och att det blir allt omöjligare att ta sig fram till fots eller ens med buss och t-bana.

Det började redan på tiotalet med att det byggdes förorter utanför städerna. Det hängde ihop med att det var strängare hälsovårds- och byggnadsföreskrifter i stan, och hade man något riktigt snuskigt och slummigt för sig fick man hålla till utanför stadsgränsen.

Men det kom igång i stor skala på trettitalet. Nya hus byggdes långt från stan, så långt att folk inte ville bo där utan fick lockas med kraftiga hyresrabatter.

Och längre och längre ut har det gått. Även om exempelvis Stockholms stadsbyggnadskontor numera försöker bygga nya stadskvarter på västra Kungsholmen ägnar sig mindre nogräknade förortskommuner åt att låta ännu mindre nogräknade byggbolag bygga både villaområden och butiker så långt bort att det är omöjligt att komma dit utan bil.

Varför är det så här?
Det skapar ju bara krångel?

Vissa författare, t.ex. Karl-Olov Arnstberg i boken Sprawl, Symposion 2006 menar att det är vi själva som flyr längre och längre ut. Vi vill nog tvivla på det, och hävda att folk bara gör det minst dåliga i en dålig situation. Som bekant är köerna efter att bo centralt enorma.

Andra hävdar att myndigheterna aktivt vill sprida ut folk för att de är rädda för oss. Det menade t.ex. Bosse Bergman i Halva staden, Korpen 1984, och Sten O Karlsson i Arbetarfamiljen och det nya hemmet, Symposion 1993. Men de skriver om 1900-talets början då det förvisso fanns en militant arbetarrörelse som överheten kunde vara rädd för. Men idag?

Ytterligare andra menar att det är fråga om markspekulation. Om man kommer över gratismark och bygger där får man mycket mer markvärdestegring än om man bygger centralt. Ren profitmaximering lockar alltså fastighetsägare till sprawl. Det hävdar t.ex. Pieter Terhorst & Jacques van de Ven: The economic restructuring of the historic city center, i Willem Salet & Sako Musterd (ed): Amsterdam human capital, Amsterdam University Press 2003.

Det senare underlättas av två faktorer.

För det första byggande av snabba vägar. Om vi inte kunde ta oss till de bebyggda tomterna ute i skogsbackarna skulle det vara föga värt att bygga dom.

För det andra av att kommunerna av lagen tvingas betala både vägar och annan infrastruktur, som ju blir dyrare ju mer utglesad stan är. Vi skattebetalare subventionerar således utglesningen.

Och här ser vi också en möjlig väg att bekämpa utglesningen. Sluta bygga vägar, åtminstone snabba sådana. Och ändra lagen så det blir möjligt för kommuner att ställa villkor till exploatörer som vill bygga längst ut, och tvinga dem att betala sin infrastruktur själva.

Då skulle det plötsligt bli mycket mer attraktivt att bygga centralt. Och vi skulle slippa utglesningen.

Jan W

Några länkar:

Sprawl-busters, en amerikansk infobank

Sierra Clubs anti-sprawl-information. S.C. är en amerikansk miljöorganisation.

Urban sprawl in Europe är en EU-rapport som lyfter fram stadsutglesningens negativa konsekvenser

Till Stadsallmänningar