Sverige hamnar för första gången under genomsnitt i de årliga mästerskapen i skolkvalitet bland i-länderna, de så kallade PISA-undersökningarna.

Forskare tycks vara eniga om att den sjunkande kvaliteten beror på skolvalet. Barn till välutbildade föräldrar hamnar i skolor för sig och barn till outbildade föräldrar hamnar för sig. Och att elever med dåliga förutsättningar hamnar för sig drar ner genomsnittet mer än det drar upp att elever med goda hamnar för sig.

Det är ett system som politikerna absolut inte vill avskaffa, trots att det alltså sänker kvaliteten och rimligen sänker kompetensen hos den framtida arbetskraften. Antagligen för att det gynnar deras egna ungar och deras vänners.

Om man kunde avskaffa tramset med skolpeng - som kostar en halv miljard att administrera bara i Stockholm - skulle alltså resultatet bli bättre än nu. Som extra godis kan man ju dessutom ta den halva miljarden och lägga den på fler lärare. Men bra skulle det inte bli. I alla fall inte i Stockholm (och andra storstäder).

För segregationen mellan barn med olika förutsättningar beror inte bara på skolpeng och skolval. Det beror förstås också på att Stockholm och andra storstäder är så segregerade som städer. Välutbildade och högavlönade bor för sig, lågutbildade och lågavlönade för sig, och mittemellan för sig.

Och det i sin tur beror på att Stockholm och andra storstäder är uppbyggda som en samling enklaver som tycks rikta sig var och en till sin publik. Villaområden och centralt och bekvämt placerade områden för folk som har råd att ta för sig. Radhusområden och halvcentrala flerfamiljshusområden för folk i mittskiktet. Och torftigt försedda hyresförorter långt bort för de fattiga.

Bra blir skolorna först när Stockholm har samma höga kvalitet rakt över och det inte finns några skäl för någon att undvika särskilda stadsdelar.

Vad "hög kvalitet" betyder kan du läsa här.