Bilbranschen har i annonser i DN och SvD påstått det vara en mänsklig rättighet att köra bil och påstått att bilåldern kommer att vara för evigt.

I båda fallen har de förstås fel.

Bilkörning är lika lite en mänsklig rättighet som att bära vapen är det, vad än American Rifle Association säger. Destruktiva beteenden måste kunna bromsas eller hindras helt för hela samhällets skull. Ingen vill ha ett totalförbud mot bilkörning, däremot är det nödvändigt att ersätta så mycket av den som möjligt med kollektivtrafik och korta avstånd. Detta på grund av klimatet om inte annat. Men också av rent ekonomiska skäl – det utglesade och pendlingsberoende samhället kostar såväl allt dyrare olja som tid och onödig infrastruktur.

Mer intressant är deras försäkran att bilåldern kommer att vara för evigt. Det låter som sista skriket från en dödsdömd bransch.

Den långa högkonjunkturen 1945-75 byggde i stor utsträckning på bilismen. Liksom den långa högkonjunkturen 1894-1914 byggde på elektricitet och stål. Liksom den 1849-1873 byggde på järnvägen. Liksom den 1794-1814 byggde på ånga, kanaler och textilindustri.

I alla dessa fall låg en enorm politisk makt bakom respektive epoks ledande industri. Järnvägsbaronernas makt i USA var till exempel så stor att ett helt politiskt parti bildades för att stå dem emot – något det misslyckades med för övrigt. Och bilindustrins makt var sådan att Volvo på 80-talet bara behövde ringa till finansminister Kjell Olof Feldt för att staten skulle sätta sig över varje lag för att skänka dom en motorväg från Göteborg till Uddevalla.

Men den högkonjunktur som hittills bara låter sig anas kommer inte att ha med bilar att göra utan med elektronik. Ungdomarna har redan insett detta och slutar i stor utsträckning att ta körkort. Och i Stockholm minskar bilägandet, om än marginellt. Bilismen står inte längre för modernitet. Den är mer av belastning för ekonomin än en ekonomins bärare. Vilket gör att bilbranschen ohjälpligt kommer att sälla sig till det föråldrade.

Och liksom vi behåller Göta kanal som ett trevligt industriminne kommer vi förstås också att behålla ett antal bilmuseer runt om i landet som vi kan åka och titta på för att minnas Fordåldern.

Vi tror att gubbarna i Motormännens Riksförbund och Bil Sweden innerst inne vet detta. Och att det är därför de låter så desperata.