TV4 meddelade häromdagen att ett gäng forskare från SCB hade konstaterat att vi lider brist på grönska. Man hade konstaterat, antagligen efter att ha tittat på kartor, att mer än var femte i ett antal undersökta städer har mer än 300 meter till ett grönområde.
Visst måste man ibland köra med förenklingar, men ibland blir förenklingarna så grova att de blir meningslösa.
Här är några exempel på grönska:
... den sista bilden från Rågsved, en stadsdel där folk är notoriskt missnöjda med sina parker.
Ja, till och med detta kallas uppenbarligen stundom för grönområde:
... åtminstone om man får tro Stockholms stads officiella kartor:
Medan de här bilderna inte föreställer grönska (om man inte räknar trädet över stånden, vilket faktiskt kan vara ett nog så bra alternativ):
... även om de inte är sämre för det.
Miljöer man trivs i kan bestå av parker, gator och torg. Miljöer man vantrivs i kan också bestå av parker ... nåja, "grönområden", gator och torg. Hellre än att slå fast att vi ska ha mer grönska - likgiltigt av vilken kvalitet - kanske man skulle börja fråga folk vilka miljöer de helst vistas i, och den vägen få fram någon ledtråd.
Här är ett ett par exempel på attraktiv grönska, dit folk söker sig:
Djurgåren
Vinterviken
Nu är just den grönskan jättestor. Men som exempel på att det ibland räcker med lite som är bra ändå kan man välja ut Centralbadets park, som ryms på några kvadratmeter - till exempel på de halvdana grönskorna på bilderna ovan:
Det finns alldeles för mycket halvdan grönska i Stockholm. Plats som har blivit över, plats som det inte går att bygga på för att det är bullerstört, plats som man inte har gittat göra något med. Medan det finns alldeles för lite parker med plusvärde.
Till en del beror säkert bristen på bra grönska just på att det finns för mycket av den, i förhållande till användarna. Som Alexander Ståhle upptäckt, efter att ha intervjuat parkanvändare runtom i stan, att det blir bäst parker där det finns mycket folk. Inte minst för att det då finns resurser att göra något ordentligt av saken.
Det är därför innerstadsborna är mer nöjda med sin grönska än förortsborna.
Hellre mindre, men bättre, och mer genomtänkt. Lite mer av vad Jan Gehl gjorde sig känd för: kolla in var folk trivs, och gör mer sånt!