Många nya spårvägslinjer har föreslagits i Stockholm. Förutom förlängning av linje 7 genom city och förlängning av Tvärspårvägen mot Solna också en ny tvärspårväg i söder och en i norr.

Detta är en förbättring jämfört med idag, men det kommer aldrig att uppnå målet - kraftigt minskad biltrafik.

Det är helt enkelt inte tillräckligt bra:

Tvärspårvägen är 11 km lång. Den tar 30 minuter från ändpunkt till ändpunkt. Det blir en snitthastighet på 22 km/h. Om man räknar in genomsnittlig väntetid 5 minuter blir snitthastigheten 19 km/h.

Det är fullt ok i innerstan, för där kommer ingen fram fortare. Spårväg är alltså konkurrenskraftigt i innerstan. Detta gäller givetvis också de delar av förorten där man kan tänka sig att bygga ny innerstad i, som t.ex. Årsta och Solna.

Men i förorten är 19 km/h ingenting. I förorten är snitthastigheten för en bilist åtminstone 50 km/h, kanske fortare. Få bilister kommer att gå över till spårväg om detta är alternativet.

Men det finns bättre alternativ.

T-banan från Kungsan till Hjulsta är 14,7 km lång och tar 23 minuter från ända till ända. Det blir 38 km/h. Även där får man räkna med 5 min genomsnittlig väntan varför den verkliga snitthastigheten blir 30 km/h. Klart bättre än spårväg, och kanske möjligen t.o.m. konkurrenskraftigt.

Orsaken är naturligtvis att t-banan inte behöver väja för annan trafik. Den har eget spår hela vägen och kan köra på.

Men det går att komma fram ännu fortare.

Om man kör t-banan automatiskt sparar man in förarna, t-banans största kostnad. Då blir det inte dyrare att köra ofta än att köra sällan. Man kan utan extrakostnad köra 2-minuterstrafik istället för 10-minuterstrafik. Den genomsnittliga väntetiden blir då 1 minut, varför snitthastigheten kan höjas till 37 km/h. Klart konkurrenskraftigt!

Vi talar alltså inte om spårtaxi, som är något av ett oprövat kort. Vi talar om automatiska t-banor som går från punkt A till punkt B och tillbaka igen. Sådana finns av många modeller, av vilka en del kan ses på Wikipedia. Många har varit igång i decennier, och det närmaste exemplet finns i Köpenhamn.

De flesta automatiska t-banor på wikipedias lista är stora tunga tåg som går från centrum till förort i miljonstäder, som vår t-bana. För spårvägar på tvärs i Stockholms ytterdelar vore detta overkill. Där kan man köra små tåg, kanske t.o.m. små enkelvagnar som inte är större än en mindre buss. Detta är en fördel eftersom spåren då kan göras enklare och billigare. En sådan bana har man t.ex. i Miami - men rent tekniskt är det inga problem att sätta in styrsystemet i vilken vagn som helst. Alla spårsystem är mer eller mindre skräddarsydda byggsatsbyggen där komponenterna hämtas från olika håll - även tvärbanan.

Automatisk bana kostar ca 1,5 ggr icke-automatisk bana, säger Ann-Charlotte Alvehag på Regionplanekontoret vid ett personligt samtal. Orsaken är planskildheten. Man måste ibland ner i tunnel eller upp på bro. Om man räknar med en kostnad av 300 Mkr/km - kostnaden för Tvärspårväg Syd x 1,5 - skulle de 200 km som Alternativ Stad har föreslagit i Stockholm kosta 60 miljarder. Ungefär samma siffra som Cederschiöld har föreslagit att man ska bygga motorvägar för.

Några tekniska problem finns däremot inte.

Bara ett politiskt - att äntligen få politikerna att fatta att vi för 50% dyrare spårvägar kan få banor som kör nästan lika fort som bil och kan erbjuda ett seriöst alternativ även för bortskämda bilister.

Då skulle vi slippa alla motorvägsbyggen. Då skulle vi rentav kunna börja bygga på den bullerdränkta mark vi har vid våra redan byggda stadsmotorvägar.

Ett värde som åtminstone vi tycker överstiger de femti procentens överkostnad.

Den som vill läsa vårt förslag i kortversion kan göra det här.