Jiddret runt Vattenfall är ett exempel på hur illa det går när det som skulle vara förvaltning av vår gemensamma infrastruktur blir business. Eller hur det går när man tillämpar New Public Management (NPM).

New Public Management var ett nytt koncept för offentlig förvaltning som tänktes ut i universitetsvärlden på sjuttiotalet. Dittills hade man sett en klar åtskillnad mellan offentlig förvaltning och affärsverksamhet. Den offentliga förvaltningens syfte var att ge var och en det den har rätt till enligt politiskt fattade beslut. Affärsverksamhetens syfte är att den som så önskar ska kunna köpa produkter på marknaden. NPM ansåg att alla behov kunde tillgodoses genom affärsverksamhet.

Under åttio- och nittiotalen slog NPM igenom i de offentliga förvaltningarna. Skolor köpte och sålde lokaler vilket kunde få till följd att skolbyggnader stod halvtomma för att skolförvaltningarna inte hade råd att hyra dem utan istället trängdes ihop i för små lokaler. Sjukhus och landsting sätter pris på patienter vilket får till följd att vissa avvisas för att de inte är tillräckligt lönsamma medan resurserna satsas på de lättbehandlade.

Och Vattenfall får till uppgift att lönsamhetsmaximera istället för att ta ansvar för den svenska elförsörjningsinfrastrukturen.

Enligt den amerikanska vardagsfilosofen Jane Jacobs uppstår "moraliska monster" när business och förvaltning blandas. Hennes främsta exempel är Sovjet och maffian, men även polisväsendet i vissa amerikanska städer. I princip skulle hon ha kunnat använda vilken NPM-utsatt förvaltning som helst. Även i Sverige.

Offentlig förvaltning handlar om allas rätt. Business handlar om lust. Det är bäst när dessa får förbli åtskilda.