Poängen med en stad är att man ska ha nära till dom som man har att göra med - oftast av ekonomiska och produktiva skäl. Men givetvis också av andra.
Helst förstås till fots eftersom det är billigast för alla. Både för den enskilde och för staden som slipper kosta på sig en massa infrastruktur. Om staden är lite större går inte det, då är det billigast och mest praktiskt med spårväg, eller om stan är ännu större, med t-bana.
Om stan är det minsta stor är det här lättast att åstadkoma om stan är tät. Då kan man få såna här stråk, som i Amsterdam:
För att få tätt med folk behöver man inte bygga högt. Huvudsaken är att man också bygger tätt, som här i Madrid (den som tror att bakgårdar måste vara mörka och trista kan titta här):
Men man kan förstås också bygga högt om man vill, som här i Buenos Aires:
Men framför allt ska man inte göra som nedan, i Haninge (som lika gärna skulle kunna vara fotograferat i Bjuv eller Hallstavik). Det är närmast brottsligt att folk som ändå bor i storstan inte kan ta del av storstans fördelar utan måste bo i något som tycks vara en kopia av byn utan att ha byns fördelar:
