|
Medborgare som kunder - vem får Svarte Petter?
- Vi brukar kalla det Svarte Petter, säger Erik Staaf på Synskadades
Riksförbund Stockholm.
Svarte Petter betyder att den offentligt finansierade samhällsservicen
försöker bli av med en för att den inte tycker man är
lönsam.
- Vanligast är det inom arbetsmarknadsrehabiliteringen. Arbetsförmedlingen
hänvisar till Försäkringskassan som hänvisar till
Syncentralen som hänvisar till Arbetsförmedlingen, fortsätter
han.
Jill Hansson, vårdbiträde i hemtjänsten i Stockholm och
förtroendevald i Kommunalarbetarförbundet har liknande erfarenheter.
- När Valfrihetssystemet inom hemtjänsten i Stockholms Kommun
började tillämpas, tyckte flera stadsdelsförvaltningar
att de kvarvarande kommunala hemtjänstenheterna borde konkurrera
även med varandra. Följden har blivit att
de försöker bli av med de pensionärer som de tycker är
olönsamma, till exempel de som bor långt bort. Det gör
man ibland genom att medvetet göra dem missnöjda så att
de ska välja någon annan hemtjänst.
Att samhällsservicen börjar tänka som företag är
ett mindre uppmärksammat drag i privatiseringspolitiken, men inte
mindre perverst för det. Att det finns en uppdelning i offentligt
och privat beror på att de följer olika logik:
Offentliga verksamheter ska fördela nyttigheter till medborgarna
efter politiskt bestämda behov. Privata verksamheter får göra
som de kommer överens med kunden om. Men på 80-talet kom några
akademiker på att den här uppdelningen
var onödig och att det räckte om det offentliga behandlade medborgarna
som kunder.
New Public Management, NPM, är den internationella termen.
Detta är fackuttrycket för när offentliga organ börjar
se medborgarna som "kunder" och sträva efter att få
så mycket pengar som möjligt kvar i kassan och att uppträda
som ett företag.
Sedan är det bara ett litet steg kvar till att leasa ut verksamheten
på riktiga privata företag som väl ändå måste
vara de bästa på att uppträda som sådana, säger
politikerna. Tyvärr gick det inte så bra. Svarte Petter är
bara en av konsekvenserna.
- Det talas om att pensionärer omyndigförklaras. Men man omyndigförklarar
också oss i personalen. Om vi ser att något behöver göras
får vi inte göra detta utan vi måste först be om
lov hos en biståndshandläggare som aldrig
finns tillgänglig, säger Jill Hansson.
En följd av New Public Management är byråkratisering.
Men, var inte meningen att det hela skulle leda till mer frihet och mindre
byråkrati?
Kanske det, men ska vinsthungriga företag hindras från att
missbruka folk i underläge måste en stark kontrollbyråkrati
till. I en förvaltning som regeras enligt NPM-regler styr man med
budgeten och med upphandlingar. Inte med politiskt beslutade kvalitetskrav.
Först bestämmer man vad som ska göras. Sedan får
olika företag, eller den offentliga förvaltningens underorganisationer,
erbjuda sig att göra jobbet. Slutligen väljs den ut som begär
minst. Och nåde då den som kommer på något
i efterhand som behöver göras. De får vänta till
nästa avtal.
Givetvis måste man också ha en juridisk apparat för
att bedöma om utföraren har brutit mot avtalet eller inte. Huruvida
något bryter mot avtalet är mycket viktigare än om det
är bra eller dåligt.
"Det blir jurister och ekonomer som bestämmer", som förra
ordföranden för Pensionärsförbundet, Barbro Westerholm,
har uttryckt det.
- Jag har varit med om att företag som upptäckte att det inte
var lönsamt helt enkelt gav upp och avsiktigt misskötte sig.
När det var dags för nytt avtal och de måste lämna
över till något annat företag hade de tömt verksamheten,
till och med lönepapperen hade försvunnit, säger Jill Hansson.
Tom Christensen, professor i statsförvaltning på Oslo Universitet,
har utvärderat hur New Public Management har slagit i Norge. Hans
slutsats är entydig: Det är möjligt att det blev lite billigare,
men till priset av försämrad rättssäkerhet,
sänkt kvalitet och minskad demokratisk styrning, säger han i
sin skrift
Forvaltningspolitikk og New Public Management.
Wolfgang Drechsler, professor i offentlig förvaltning och medlem
i tyska vetenskapsrådet, är ännu mer entydig.
- New Public Management har slagit sönder verksamheter i hela världen,
till störst skada för dem som har störst behov, säger
han i en artikel i ekonomitidskriften Post-Autistic Economics Review nr
33.
Det är dags att inse att offentlig verksamhet inte är detsamma
som business.
Jan W
Från
MJV:s tidning Är allting till salu?
|