Vi nås av beskedet att myndigheterna i Sydsudan har beslutat att bygga om städer så dom liknar olika djur, t.ex. noshörningar och giraffer. Knappast vad som behövs i ett land där invånarna saknar mat och vatten och lever på mindre än en dollar om dagen, säger en upprörd malarialäkare.

Men innan vi avskriver det hela som ett exempel på hur töntiga och underutvecklade dom är i Sudan kanske vi ska fundera över om vi är så mycket bättre själva.
”Det spelar väl ingen roll hur Grindtorp fungerar för dom som bor där, huvudsaken är att det ser bra ut från motorvägen, för dom som åker förbi där är många fler”, sa till exempel Grindtorps arkitekt Sune Lindström på sin tid. Och den här ovanan att se städer som nån sorts estetiska manifestationer är seglivad.
Än idag river man ner mer upprördhet genom att föreslå ett höghus vid Solnabron än vad någonsin dåligt fungerande förorter kan uppbåda. Eller för den delen mer entusiasm än något förslag till förbättringar som nånsin kan komma från oss.

Men städer är inte i första hand några estetiska manifestationer, och bör inte vara det. De är i första hand praktiska lösningar på livets behov.

Främsta poängen med en stad är att folk som har med varandra att göra ska ha nära till varandra. Och att alltså de hus där de bor och verkar ska vara nära varandra. På så sätt sparar man tid och energi. Som kan användas till bättre än att rusa av och an. Till exempel till nya verksamheter, ekonomiska, kulturella eller bara lustfyllda.
Andra praktiska behov kan tillgodoses med lämpliga offentliga platser, eller publika nyttigheter typ t-bana eller vårdcentraler, eller en smidig administration av allt vi behöver.

De sydsudanesiska myndigheterna kommer, om deras bisarra förslag går igenom, att döma sina undersåtar till en massa onödigt resande och därmed onödiga utgifter. Men våra egna myndigheter har gjort detsamma mot oss sedan länge. Det sydsudanesiska förslaget är nog bara ytterligare ett exempel på hur överklassen i syd apar efter överklassen i nord, och därmed tvingar även underklassen att apa efter oss.

Ett destruktivt beteende, men vi var först med det.