"Långsiktigt är det helt ohållbart att öka bilismen i Stockholm", säger de tyngsta s-företrädarna i Stockholm i en artikel i City den 1.10.07.

"I den förhandling som just nu pågår kring Stockholms infrastruktur i framtiden som leds av Carl Cederschiöld måste miljöfrågorna utgöra grunden. För oss socialdemokrater är det över huvud taget inte aktuellt med en uppgörelse om inte miljön står i fokus."

"Men då krävs stora satsningar på kollektivtrafiken i hela Mälardalsregionen. Det handlar om utbyggd tvärbana och tunnelbana, snabbare regiontåg och om renoveringar av befintliga system. Resmöjligheterna måste öka samtidigt som restiderna kortas och punktligheten i kollektivtrafiken förbättras."

Det är tuffa ord.

Men kan vi lita på dem - att de vid ett eventuellt maktskifte skulle stoppa motorvägsplanerna och lägga pengarna på kollektivtrafiken istället?

Som synes i debattartikeln säger de inte så rent ut.

Som vi vet har s i Stockholm varit kluvet ända sen sjuttitalet i den frågan. John-Olle Persson och Ingemar Josefsson, tunga politiker på 70-80-talen, var emot motorvägar och påtagligt oentusiastiska till bilism i städer i allmänhet.

Men dessutom fanns en falang som var stark i LO-distriktet som samarbetade med handelskammaren om mesta möjliga investeringar i bilismen. På nittitalet fick den senare falangen övertaget och medverkade till Dennispaketet.

Det havererade som bekant, inte minst för att John-Olles gamla kollektivtrafikflygel förde en hård opposition. Ofta stod röstsiffrorna nära 50-50 i omröstningar inom partiet. Inte minst när oppositionen utanför partiet gjorde sig gällande, så det fanns nåt att visa på.

Visst finns en chans att besegra Förbifart Stockholm även den här gången. S är flyttbart. Och alliansen klyvbar.

Men det är vår uppgift att flytta respektive klyva.

Jan W