"Rätt kompisar räcker ända till riksdan", konstaterar Jens Kärrman i City 18.2 med anledning av det uppdagade moderatfusket. "Moderaterna (...) har inte fler medlemmar än att det räcker med ett par hundra 'falska medlemmar' för att manipulera det interna systemet."
Och han kunde ha tillagt att så måste det ha gått till när Fredrik Federley tog sig in i riksdagen för Centerpartiet.
Kärrmans slutsats är dock helt fel - att det krävs mer personval, mer amerikansk stil med primärval etc för att få stopp för fusket. Om det finns fusk någonstans är det ju i USA där företag kan köpa senatorer och presidenter genom att betala deras personvalskampanjer.

Det demokratiska systemet bygger på representation. Och att de som formellt representerar oss i parlamentariska församlingar kan garanteras representera våra intressen.
Men sådana garantier kan inte skapas genom lagstiftningstekniska finesser om hur de utses. Utan bara genom att de står under kontroll av den miljö som skapade dem. Och att den miljön i sin tur är skapad av de människor de representerar.

Socialdemokraterna kunde till exempel en gång föra en politik som var till nytta för deras väljare därför att tillräckligt många av deras väljare deltog aktivt i arbetarrörelsen för att hålla politikerna på mattan. På den tiden gjorde det ont för den politiker som struntade i väljarna.
Demokrati fungerar bara när många människor engagerar sig i hur den sköts. Inte bara på valdagen, utan varje dag året runt. Inte bara genom att klaga, utan genom att vara med om att utforma politiken. Inte bara i partier (som egentligen bara är kompromissorgan), utan ännu mer i folkrörelser och intresseorganisationer. Annars får vi helt enkelt inte kompetensen, och det blir lätt för politiska entreprenörer att lura skjortan av oss.

Janne