Införd i tidningen Stockholm City

Trots den intensiva klimatdebatten det senaste halvåret är regeringen märkligt passiv. Det mest konkreta man åstadkommit är beslutet att skänka 10 000 kr till den som köper en så kallad miljöbil. Dit hör småbilar med relativt låga utsläpp och dit hör bilar som helt eller delvis kan gå på biobränslen. 450 miljoner kronor ska regeringen pytsa ut de närmsta åren. Inte småpengar direkt så vi ringer regeringskansliet för att få reda på hur stor utsläppsminskning man räknar med. Stefan Andersson på näringsdepartementet svarar som det är: inte en aning! Det finns helt enkelt inga kalkyler. Inte ett enda litet papper som man kan ta del av. Bara fromma förhoppningar att det ska göra någon nytta.

Vi tillåter oss tvivla. Om kontantpremien leder till att fler skaffar bil, inte bara byter bil, så kan resultatet bli en ökning av de totala koldioxidutsläppen. Det är dessutom omstritt hur stor klimatvinst dessa ”miljöbilar” ger. Den nuvarande vetebaserade etanolframställningen kräver ungefär lika mycket insats av olja som den energi man får ut. Etanolen kräver dessutom så enorma åkerarealer att den på sin höjd kan ersätta några få procent av bensinen.

Annars är regeringens inriktning på trafiken riktig eftersom det är den enskilt största klimatboven i vårt land. Den försiktigt aviserade omläggningen omläggningen från bilskatt till höjd bensinskatt är rätt tänkt. Men långt ifrån tillräcklig.

Det krävs också stora satsningar på kollektivtrafiken för att i ordnade former få fler att ställa bilen för t ex arbets- och shoppingresor. Särskilt i de större städerna borde detta vara prioriterat eftersom det där är betydligt enklare och billigare att bygga ut kollektivtrafiken än i glesare områden. Istället gör man tvärtom i stockholmsområdet, höjer taxorna, inför ett komplicerat zonsystem och skapar fler ståplatser i den befintliga kollektivtrafiken. Ingen höjdare precis för de bilister som funderar på att av klimat- och miljöskäl välja att åka kollektivt istället. Till råga på allt avlövar man trängselskatten med frikostiga avdrag, särskilt för höginkomsttagarna, som får hälften tillbaka.

Än mer märkligt är att alliansen på alla politiska nivåer tycks vara inställd på att i Stockholm till varje pris bygga nya stadsmotorvägar i både norr och öst och väst. All erfarenhet visar att sådana väsentligt ökar bilismen, och faktiskt förutsätter en kraftig ökning för att skapa lönsamhet för de cirka 50 miljarder det kommer att kosta. Oundvikligen leder detta till ökad klimatpåverkan. Dessutom bidrar det till att ytterligare glesa ut regionen med längre bilresor som följd. Närmast skrattretande är regeringens direktiv till trängselskatteutredaren Cederschiöld att skatten ska delfinansiera denna vägutbyggnad istället för att som var aktuellt vid folkomröstningen lägga dessa skatteintäkter på utbyggnad av kollektivtrafiken så att de som väljer att ställa bilen ska få rimliga alternativ.

Istället för dessa antireformer bör de politiska makthavarna göra en ordentlig satsning på hela infrastrukturen i syfte att minska koldioxidutsläppen och förbättra miljön för oss alla. Det innebär bland annat att planera för en tätare region som är lättare att kollektivtrafikera. Och att man sätter stopp för utbyggnaden av externa stormarknader. EU kom för några månader sen med en stark varning för att den nuvarande trenden att sprawla, d v s glesa ut tätortsregionerna i Europa, inte är hållbar. Den varningen bör tas på allvar.

Göran Folin, Hanna Richtner-Ahlin, Staffan Wrigge i Alternativ Stad, Stockholmsavdelning av Miljöförbundet Jordens Vänner