Den 8 april 2007 arrangerade vi en diskussionskväll på Café Edenborg tillsammans med sångaren Jan Hammarlund om vad man ska göra åt de privata torgägarnas arrogans. Alltså att de skickar privatvakter på oss när vi använder torgen till annat än köper.

Vi enades om att det var ett problem och bestämde oss för en kampanj.

Kampanjen ägde rum från hösten 2007 till hösten 2008 och gick till så att Janne eller någon av hans musikerkompisar tillsammans med några flygbladsutdelare invaderade någon av galleriorna i stan. Janne (eller hans kompis) sjöng, vi andra delade ut flygblad. På flygbladen stod det att vi hade rätt att vara medborgare och inte bara kund. Efter några minuter kom vakterna flängande.

Då visade vi dem vilka lagar som faktiskt gällde. Att en plats som används som offentlig plats också i juridisk mening var offentlig plats. Och att vakterna inte hade rätt att avvisa oss för något som är legalt att göra på vilken gata som helst.

De fick slokörat ge sig av därifrån, efter att ha pratat med sin chef.

Bara en gång spände vi bågen lite för högt. Det var i Sergelgången där vi tog oss för att prata i megafon. Något de vakter som kom rusande helt korrekt sa krävde polistillstånd. Där fick vi.

Men annars var kampanjen en renodlad framgång. Hösten 2008 kom regeringen med en departementsskrivelse som förklarade vad vi hade hävdat från början, dvs att det inte finns någon skillnad på vad man får göra på kommunal mark och på privat - förutsatt att den används för offentlig kommunikation.

Erövringen av privatgalleriorna bör sista stycket ändras till förslagsvis: Vi har sen fortsatt testa yttrandefrihetens gränser ytterligare några gånger. Och satt oss emot planerna på att glasa in den del av Sergels torg som ligger under tak och göra den till ytterligare en galleria. Det skulle vara maffe-kaffe för köpmännen att få hela strömmen av T-baneresenärer i gapet, så klart, men ett nidingsdåd mot Sergels torg som landets främsta plats för manifestationer av olika slag.