Ett skäl att vara skeptisk mot Nya Slussen

Om man gillar utsikter eller torg är en fråga om tycke och smak. Och trafikytan i det nya Slussenförslaget är faktiskt mindre än i vad som finns idag - 8 filer istället för 12, och mycket färre ramper. Den Slussenkonstruktion vi har är faktiskt en bilanpassad trafikkarusell som hänvisar oss gående till pissluktande tunnlar. Så det är inget skäl att gå emot kommunens förslag.

Och om en kopia ska byggas av något slags kulturhistoriskt skäl, som någon har föreslagit, är det bättre att lägga den i korsningen av Efyran och Södra länken, där det finns en massa trafik som kan behöva en effektiv och marksnål trafikkarusell, istället för den gigantiska trafikspaghetti som finns där idag.

Däremot finns det ett annat skäl som få har berört publikt, trots att det var högst närvarande på Alternativ Stads aprilmöte: vi hyser det allra största misstroende mot dagens arkitekters vilja att rita hus som folk faktiskt gillar!

Som Catarina Sternudd har kartlagt i sin doktorsavhandling sätter arkitektkåren en ära i att skilja sig så mycket den kan från den folkliga smaken. Vanligt folk gillar detaljer på hus och utrustar hus med detaljer så mycket de kan. Arkitekter avskyr dem. Men mer än så - de ser folks smak som mindervärdig, vulgär och sentimental, och av detta skäl värd att utrotas. Den Rätta Vägen är inte bara utglesning, funktionsseparering och enklavbyggerier, det är också den som har formulerats av Mies van der Rohe: Less is more, eller på svenska ungefär "ju torftigare desto bättre".

Givetvis finns det ett krasst ekonomiskt skäl till detta - det blir billigast för byggbolagen, och då kan det vara bekvämt för dem att ha en yrkeskår som gärna står till tjänst med moraliserande argument, typ "det är ärligare med råbetong". Men det finns mer i det. Stockholm Waterfront har knappast byggts som det har byggts för att det är billigt. Och varför finns det inga byggbolag som åtminstone ibland bygger lite insmickrande, av rena pr-skäl?

Antagligen är det Pierre Bourdieu som är i farten. Han var en fransk sociolog som visade att avskilda kotterier gärna utbildade en egen smak för att skilja sig från mängden. Om arkitektkåren skulle visa upp samma smak som folk i gemen skulle ju deras långa utbildning kunna misstänkas vara värdelös. Och det kan den inte acceptera.

Och därför får vi konstruktioner som Stockholm Waterfront. Och om vi inte passar oss kan det bli likadant vid Slussen.

Detta är, tror vi, det verkliga skälet till att så många visar misstänksamhet inför nya byggprojekt, vid Slussen och andra ställen. Ge oss mer demokratiska arkitekter, så kommer acceptansen för nya byggprojekt att öka.

Jerker Söderlind skriver om kartongsyndromet här.